Sebastian Årsjö
Jag köper gärna aktier för pengar som blir över. Men måste jag fortsätta försöka få så mycket som möjligt över varje månad, även när portföljen har blivit stor? Där är jag inte lika säker.
I början är det lätt att se vad månadssparandet gör. Även om börsen står still växer kontot, och man vet varifrån pengarna kommer. Det var man själv som såg till att de blev kvar den månaden.
Efter många års sparande kan det bli en ganska märklig skillnad mellan vad pengarna betyder hemma och vad de betyder i portföljen. Säg att man sparar 3 000 kronor i månaden. För att få ihop dem kanske man behöver avstå från något man gärna hade gjort. Samtidigt kan portföljen röra sig mer än så på en förmiddag utan att man har gjort ett dugg.
Insättningen tillför fortfarande lika mycket pengar. Men det är kanske inte så konstigt om man börjar fundera på vad man avstår från för att få ihop den.
Pengar som blir över sparar jag gärna
För min egen del finns det ett ganska uppenbart problem med att bestämma sig för att spara mindre. Jag måste ju vilja göra något annat med pengarna.
Jag gillar inte shopping särskilt mycket. Datorn får hänga med så länge den fungerar tillräckligt bra, och jag känner sällan något större behov av nya kläder eller möbler. Det är ingen uppoffring att låta bli att köpa sådant jag ändå inte är speciellt sugen på. Då köper jag hellre aktier.
Jag tänker inte börja leta efter saker att spendera pengar på för att bevisa att jag också kan njuta av livet.
Det är snarare den sista tusenlappen jag funderar på. Den som inte blir över av sig själv, utan kräver att man håller igen lite till. Man kanske väljer bort något man faktiskt vill göra eftersom man har bestämt vad som ska in på kontot den här månaden. Det behöver inte ens vara något stort. Bara ännu ett tillfälle där sparandet får gå först.
Det är där frågan om att spara eller spendera blir intressant för mig. Det fanns en tid när den extra ansträngningen gjorde stor skillnad för hur snabbt kapitalet växte. Efter många år kanske man fortsätter av gammal vana, utan att riktigt fundera på om man fortfarande tycker att det är värt det.
”Passa på att köpa billigt” räcker inte riktigt som svar
När börsen faller brukar månadssparandet lyftas fram som något extra positivt. Nu får man fler aktier för pengarna. Och visst, det får man.
Men det är rätt stor skillnad på att sätta in 3 000 kronor i en portfölj på 30 000 och att sätta in samma summa när man redan har ett par miljoner investerade. I det första fallet kan fortsatt sparande under några dåliga börsår förändra innehaven ordentligt. I det andra följer nästan hela kapitalet med börsen nedåt, medan månadens insättning köper en liten mängd till.
Man kan vara glad över priset på det senaste köpet och samtidigt se flera års insättningar försvinna ur portföljvärdet. Då kan ”du får ju köpa billigt” kännas som en ganska klen tröst. Det säger inte heller särskilt mycket om hur stor del av lönen man behöver fortsätta sätta in.
Jag tror att själva vanan kan vara ett starkare skäl. Beloppet är bestämt sedan länge. Man vet att man klarar sig utan pengarna, och det känns bra att fortfarande bidra med något. Att då gå in och sänka överföringen kan kännas som att man har börjat slarva, trots att man egentligen bara vill ha lite mer utrymme under månaden.
Det kan jag känna igen mig i. Jag gillar ju att köpa aktier. Och om jag inte har något särskilt jag vill använda pengarna till är det lätt att låta sparandet fortsätta som vanligt.
Jag vet inte vilket belopp jag själv skulle tycka var lagom. Men jag vill nog kunna lägga lite mer på en resa eller göra något med familjen utan att känna att insättningen måste bli lika stor ändå.
