Det är hans pengar. Får han köpa vad han vill för dem?

Vi har gott om mat hemma. Jag tror att många skulle tycka att vi lägger rätt mycket pengar på mat och frukt. Men är man sugen på pommes från pizzerian är det väl av begränsat intresse hur mycket frukt vi har hemma.

Han brukar veta när han verkligen vill ha något

Grabben har pantat burkar, fått pengar på födelsedagar och sparat det mesta genom åren. När han önskar sig något är det ofta en upplevelse. Han går gärna på bio och har sällan någon lång lista med saker han vill ha.

Vi har en ganska outtalad överenskommelse hemma. När det har samlats en större summa sätter vi in en del på hans konto och köper aktier. Han gillar tanken på att äga en liten del av ett företag och tycker om att följa hur pengarna växer. Resten har han kvar på kortet. Hittills har han aldrig bett om att få sälja aktier för att köpa något. Pengarna på kortet har räckt till det han faktiskt velat ha.

Det märks rätt väl när det är något han verkligen vill ha. Är han lite halvsugen kan han fundera länge på om det är värt pengarna. Men har han hittat rätt fotbollshandskar får de nästan kosta vad som helst. Samma grabb, samma pengar.

Ibland går pengarna till Roblox eller en fotbollströja. Finns det något han vill spela kan han betala för en månad med Game Pass. Andra gånger delar vi på kostnaden. Vill pappa också titta på Disney+ får väl pappa vara med och betala.

Jag brukar be honom tänka efter före ett köp. Vad kan han få för samma pengar, och vad vill han helst ha? När det gäller ett spel eller en tröja får han sedan avgöra själv om det är värt att lägga pengarna på. Så när vi pratade om McDonald’s tog jag ett exempel som jag vet att han kan relatera till. En måltid där kan kosta ungefär lika mycket som en hel månad med Game Pass.

Men han får fortfarande inte äta McDonald’s varje dag

Jag vill att han ska ha tänkt på vad måltiden kostar. Sedan kan han tycka att den är värd pengarna och ändå få ett nej. Han får inte äta på McDonald’s eller köpa godis och läsk hur ofta han vill bara för att han betalar själv. Där handlar det om vad jag tycker är bra för honom att äta. Vem som håller i kortet spelar egentligen ingen roll.

Med fotbollshandskarna kan jag tycka att de är dyra, han kan tycka att de är värda det och så blir det ett par handskar. Det är så jag vill att det ska fungera med hans egna pengar för det mesta.

Vi har ingen fast veckopeng och ingen särskilt tydlig uppdelning av vem som betalar för vad. Ibland delar vi på sådant vi båda vill ha. Och när det är lördag och grabben vill ha godis brukar jag ofta betala. Han har ju egna pengar, men det betyder inte att han måste stå för allt själv.