Min buffert är inte bara pengar på ett sparkonto

Tidigare tänkte jag på buffert som en summa som skulle ligga någonstans och helst inte röras. Några månaders utgifter, för säkerhets skull.

Nu har jag hus, bil, familj och investeringar. Jag har också löpande inkomster, marginal varje månad och tillgång till kredit. Då tycker jag att det blir lite märkligt att bedöma vår beredskap enbart efter saldot på ett särskilt konto.

Jag vill veta vad vi klarar om något händer. Och hur vi tar oss tillbaka efteråt.

Om bilen behöver 15 000 kronor

Säg att bilen plötsligt behöver en reparation för 15 000 kronor. Det är en tråkig utgift, men jag behöver inte nödvändigtvis ha haft just de pengarna stående på ett sparkonto i flera år för att kunna betala den.

En del kan rymmas i pengarna som redan finns på våra konton och i marginalen den månaden. Om det inte räcker kan jag använda kredit tillfälligt. I mitt fall finns både kredit kopplad till investeringarna och kreditkort som reserv.

Sedan använder jag överskottet i vår vanliga ekonomi för att betala tillbaka. Det är den marginalen som gör upplägget användbart för mig. Utgiften behöver betalas nu, men jag kan fördela återbetalningen över en tid utan att behöva sälja investeringar för att lösa just den räkningen.

Jag är beredd att acceptera en räntekostnad för det. Att behöva låna för att få en vanlig månad att gå ihop skulle vara en annan situation.

Det är marginalerna bakom krediten som spelar roll

Det är stor skillnad på att tillfälligt behöva 15 000 kronor med gott om tillgångar och låneutrymme bakom sig och att redan ha utnyttjat nästan hela sin kredit. Båda innebär att använda lånade pengar, men marginalerna är helt olika.

Det är därför jag räknar med resten av ekonomin när jag funderar på bufferten. Hur mycket som normalt blir över. Vilka tillgångar som finns. Hur stort behovet kan bli i förhållande till reserverna.

Jag vill fortfarande ha en kontant marginal. Mindre överraskningar ska kunna rymmas i vardagen utan att jag behöver göra något särskilt alls.

Men därifrån är steget ganska långt till att ha flera månaders utgifter stående orörda. Jag ser ingen anledning att bortse från allt annat vi har när jag bestämmer hur mycket som behöver ligga på kontot.

Pengar på konto och tillgång till kredit är förstås olika saker. Krediten finns på långivarens villkor. Och om jag i sista hand behöver sälja investeringar kan tidpunkten vara dålig. Jag räknar med de möjligheterna, men behandlar dem inte som om de vore kontanter.

En reparation är en sak. Lägre inkomst är en annan.

En verkstadsräkning har ett belopp. När den är betald och krediten återbetald är den saken avklarad.

Flera månader med lägre inkomst fungerar annorlunda. Då kan jag behöva använda reserverna samtidigt som mindre pengar blir över till att fylla på dem igen. Det är svårare att lösa med samma upplägg som en enstaka bilreparation.

Och livet behöver inte vänta med nästa utgift tills den första är avklarad. Något kan gå sönder i huset också.

Det är sådant jag vill ta med när jag bedömer vad vi klarar. Inte bara om nästa räkning går att betala, utan hur länge marginalerna räcker om situationen fortsätter.

Hur stor buffert behöver jag då?

Jag har svårt att få något särskilt användbart svar genom att bara multiplicera våra månadsutgifter med tre eller sex. Beloppet säger något om vad vardagen kostar, men inte hela bilden av vad vi kan hantera.

Ett hushåll med två inkomster som var för sig täcker mycket av utgifterna har andra marginaler än ett hushåll där hela ekonomin hänger på en lön. Hus, bil, skulder och hur mycket som normalt blir över spelar också roll.

För egen del börjar jag hellre med vad som kan behöva betalas. En bilreparation är en sak. En trasig värmepump kan kräva betydligt mer. Sedan får jag titta på vilka pengar som finns tillgängliga och vad som skulle behöva lösas på annat sätt.

Det ger mig mer än att bestämma att ett visst antal månadslöner måste ligga på ett konto för att jag ska få kalla det en buffert.

Jag vill inte heller lägga undan hur mycket som helst

Pengar på ett sparkonto har ett jobb. De ska finnas där när de behövs, utan att jag måste fundera på börskurser eller lånevillkor.

Frågan för mig är hur mycket pengar jag vill avsätta till just det.

Jag vill investera en stor del av mitt kapital. Pengar som står på ett sparkonto år efter år kan innebära att jag går miste om avkastning. Jag tycker inte att en större kontantbuffert automatiskt är bättre bara för att den känns säkrare.

Jag har hellre en mindre summa på kontot och accepterar att jag ibland kan behöva använda kredit. Med de marginaler och tillgångar jag har är jag bekväm med den avvägningen.

Om marginalerna blir mindre eller inkomsten mer osäker får jag tänka om. Då kan jag vilja ha mer pengar på kontot än jag vill idag.