Bunden eller rörlig bolåneränta, vad är tryggheten egentligen värd?

Innan dess hade jag haft rörlig ränta i många år och varit bekväm med det. Räntan kunde förändras, men jag såg ingen större anledning att betala för att låsa den.

När jag fick erbjudandet på 1,27 procent i början av 2021 tänkte jag lite annorlunda. Jag minns inte exakt hur jag resonerade, men det kändes som en låg ränta att få behålla i fyra år. Hur mycket lägre kunde den bli? Och hur mycket skulle jag i så fall ångra mig?

Det var mer ett ”varför inte?” än någon genomarbetad prognos.

Jag slapp bry mig om nästa räntebesked

Sedan tog inflationen fart och räntorna steg. Den utvecklingen hade jag inte räknat med, men jag fortsatte betala 1,27 procent medan ränteläget runt omkring förändrades kraftigt.

Jag sparade pengar och slapp samtidigt fundera på vad nästa räntebesked skulle göra med vårt bolån. Jag följde fortfarande vad som hände, men behövde inte räkna om våra egna kostnader varje gång.

Det var rätt behagligt. Och under fyra år hann jag vänja mig.

När bindningen tog slut ville jag ha samma lugn igen

I april 2025 var det dags att välja på nytt. Räntorna hade kommit ner från topparna, men jag tyckte fortfarande att det var svårt att veta vart de skulle ta vägen. Trumps tullutspel gjorde mig inte mer säker på vad som väntade för inflationen och ekonomin.

Jag band i fem år till 3,39 procent.

Det var förstås en helt annan ränta än den jag hade haft. Men jag gillade tanken på att kunna bestämma kostnaden och sedan låta den vara. Rörligt kunde bli billigare, men då skulle jag också behöva acceptera att det kunde gå åt andra hållet igen.

Hittills bedömer jag att rörligt hade blivit billigare. Jag kan komma på mig själv med att jämföra ändå, trots att en del av poängen var att slippa fundera på räntan.

Det är lättare att uppskatta tryggheten när den också sparar pengar.

Förra gången behövde jag aldrig fundera särskilt mycket på vad lugnet var värt. Jag fick det tillsammans med en ränta som jag var väldigt nöjd med. Nu är det mer en öppen fråga vad jag tycker att det får kosta.

Jag förutsåg ju inte ränteuppgången 2021. Jag tackade ja till en låg ränta, och sedan utvecklades ekonomin på ett sätt som gjorde det väldigt fördelaktigt för mig. Det fanns en hel del tur i det.

Jag behövde egentligen inte binda

Vi har en relativt låg bolåneskuld, och jag har länge valt att fortsätta amortera på huset. En högre ränta hade gått att hantera. Jag behövde alltså inte låsa kostnaden för att få ekonomin att gå ihop.

Med mindre ekonomiska marginaler hade jag kanske resonerat annorlunda. Då kan det vara viktigt att veta vad bolånet kommer att kosta. För mig handlade det mer om att jag trivdes med att ha den delen bestämd.

Jag gav samtidigt upp en del flexibilitet. Om jag vill lösa lånet eller byta bank under bindningstiden behöver jag ta hänsyn till villkoren och eventuell ränteskillnadsersättning. Fem år är ganska lång tid, även om räntan känns rimlig den dag man tackar ja.

Lånet är bundet till april 2030. Hur jämförelsen med rörligt ser ut då vet jag inte, men än så länge är jag av förståeliga skäl inte lika nöjd med den här bindningen som med den förra.

Men jag uppskattar fortfarande tryggheten i att veta vad räntan blir. Att inte behöva fundera på nästa räntebesked är värt mycket för mig.