Min syster sänkte hundförsäkringen med 8 000 kronor om året

Det fick mig att fundera på hur länge ett gammalt försäkringsbeslut får leva vidare. Man väljer ett skydd och sedan kommer fakturorna. Men hunden blir äldre under tiden, och det man skulle välja att göra om den blir sjuk kanske också förändras.

Min syster är uppfödare och vet betydligt mer om hundar än jag. Hon hade sett över försäkringarna för sina tre hundar och kommit fram till olika lösningar för dem.

Hunden hade blivit äldre, försäkringen var kvar

Den äldsta tiken var ungefär 7,5 år och hade hela livet varit försäkrad med ett veterinärvårdsbelopp på 120 000 kronor per år. Självrisken var 2 500 kronor plus 25 procent av de ersättningsbara kostnaderna över det beloppet.

För det betalade hon 13 350 kronor om året.

När hon jämförde försäkringsnivåerna tyckte hon inte att skillnaderna mellan paketen var särskilt stora, bortsett från ersättningsbeloppen. Hon började också fundera på vilka behandlingar hon faktiskt skulle välja för sin hund idag.

Mjölktänderna var sedan länge borta. En ny höftled var inte aktuell för henne på den här hunden. Strålbehandling var inte heller något hon skulle välja.

Hon ville ha kvar försäkringen, men såg inte längre samma behov av det högsta paketet.

Hon sänkte veterinärvårdsbeloppet från 120 000 till 80 000 kronor. Då skulle premien bli ungefär 9 000 kronor om året.

Det lägre taket gäller förstås också om flera mindre behandlingar tillsammans blir dyra under året. Det var mindre försäkringsutrymme hon valde, utifrån vad hon själv ville ha för den här hunden.

En fråga om uppfödarrabatt

I samband med ändringen frågade hon om bolaget hade någon rabatt för uppfödare. Hon hade själv varit uppfödare i ungefär ett år.

Den vanliga kundtjänsten visste inget om det.

Hon bad dem skicka frågan vidare till djuravdelningen. Dagen efter blev hon uppringd av uppfödarservice. Där lade de in att hunden var registrerad i Svenska Kennelklubben, SKK, och en uppfödarrabatt på 30 procent.

Hunden hade varit SKK-registrerad hela tiden utan att det tidigare gett någon rabatt, enligt henne. Hon visste inte om erbjudandet var nytt.

Efter ändringen av veterinärvårdsbeloppet och rabatterna landade premien på 6 313 kronor om året. Tidigare betalade hon 13 350.

Jag tycker att det är rätt dåligt att hon själv behövde be kundtjänsten skicka frågan vidare för att få reda på vad som fanns.

För de andra två hundarna höjde hon självrisken

De andra hundarna var försäkrade i ett annat bolag. Där behöll hon veterinärvårdsbeloppet på 120 000 kronor per hund. I stället höjde hon den fasta självrisken från 2 500 till 3 500 kronor, med samma rörliga del på 25 procent kvar.

Det sänkte premien med ungefär 600 kronor per hund och år.

Tillsammans med besparingen på den äldsta hunden blir det omkring 8 237 kronor mindre i försäkringspremier varje år.

Hundarna har också ett eget sparkonto. Det var därför hon kände sig trygg med att höja självrisken. Pengarna till den fasta delen fanns redan avsatta om något skulle hända.

Lite månadspeng till hundarna

Hon föreslog att man kunde tänka på sparandet som att hundarna får månadspeng.

Säg 300 kronor per hund och månad. Det blir 3 600 kronor på ett år för en hund, eller 10 800 kronor för tre, om pengarna får ligga kvar.

Man behöver inte ha just de beloppen som mål. Men det är skillnad på att redan ha pengar till självrisken och att börja spara till den samma dag som man höjer den. Veterinärbesöket kan komma innan sparkontot hunnit växa.

Efter ett års sådant sparande finns ungefär den fasta självrisken avsatt för varje hund. Den rörliga delen på 25 procent tillkommer fortfarande. En större veterinärnota kan därför kräva betydligt mer än 3 500 kronor ur egen ficka, även när vården omfattas av försäkringen.