Sparandet konkurrerar också med livet som pågår nu
En resa med barnet vid tio år går inte att spara till tills barnet blir trettio. Det går att räkna om nästan vilket köp som helst till framtida kapital – frågan är om jag vill leva så.
Alla artiklar
Från börsen till köksbordet. Alla texter, i den ordning de blev till.
Bolånet är bara en del av vad huset kostar
Samma år gick värmepumpen, tvättmaskinen och kylskåpet sönder – och altanen var redan planerad. Bolånet var den enda kostnaden som höll sig till tidtabellen.
Jag använder kreditkort som verktyg, inte som extra pengar
Nästan alla köp hamnar på kreditkortet. Så länge fakturan betalas i sin helhet varje månad är det bekvämlighet – inte extra pengar.
Vi kallar många utgifter oförutsedda trots att vi vet att de kommer
Bilservice, tandläkare, jul – vi kallar dem oförutsedda trots att de kommer varje år. Problemet är sällan otur, snarare en bild av en vanlig månad som är lite för optimistisk.
Det är lätt att räkna på vad bilen kostar. Svårare att räkna på vad den faktiskt ger
Det går att packa tält och sovsäckar i en mindre bil än vår. Jag är bara inte särskilt sugen – och det säger något om vad bilen faktiskt är värd för oss.
När en kostnad blir normal slutar vi ifrågasätta den
Vi betalade 629 kronor för ett bredband som fanns för 450 – med högre hastighet på köpet. Tre förändringar i våra återkommande kostnader sparade nästan 12 000 kronor om året.
Min buffert är inte bara pengar på ett sparkonto
Jag har inte flera månadslöner stående på ett sparkonto. En del av min buffert är pengar jag kan låna – inte pengar som redan ligger där.
Jag använder flera banker. Det är mer logiskt än det låter
SEB var enda banken som sa ja när vi köpte vår första bostadsrätt. Ändå ligger bolånet hos ett annat bolag – jag ser ingen anledning att låta lojalitet styra allt.
Jag skulle amortera på huset även om jag inte behövde
Jag tror att jag skulle tjäna mer på att investera istället för att amortera. Ändå fortsätter jag betala av huset – det finns något skönt i pengar jag aldrig behöver ta ställning till.
Pensionen kändes alltid långt bort. Nu gör den inte riktigt det längre.
Vid 25 kändes pension lika avlägset som att fundera på vilken bil jag skulle köra som 70-åring. Vid 45 vet jag exakt hur fort tjugo år går – och har börjat titta på siffrorna på riktigt.